Jag har en kvällsrutin som jag verkligen värdesätter. När det är dags för barnen att sova brukar jag först försöka sjunga några vaggvisor själv. Det finns något alldeles särskilt i att sitta där i halvmörkret och låta min egen röst vagga dem till ro. Kanske är det inte världens vackraste sång, men det spelar ingen roll. Det handlar om närheten, om värmen i stunden. Jag ser hur deras ögonlock blir tyngre, hur kroppen slappnar av. Det är de där ögonblicken som jag vet att jag kommer att minnas.
Men jag är också ärlig med att vissa kvällar är jobbigare än andra. När de är oroliga, när de inte kan somna, när jag själv är trött och rösten inte riktigt bär. Då har jag en annan strategi som fungerar minst lika bra. Jag plockar upp telefonen och sätter på en spellista med vaggvisor från Spotify. Mjuka, lugna låtar som tar över där jag själv inte orkar.
Det är inget nederlag att använda spellistan. Tvärtom. Det är ett verktyg som gör nattningen lite enklare de kvällar då det behövs. Och barnen bryr sig inte, de somnar ändå. Det viktiga är inte om det är min röst eller någon annans som fyller rummet, utan att de känner sig trygga och omhändertagna.
Så jag växlar mellan dessa två sätt. Ibland sjunger jag själv, ibland låter jag musiken göra jobbet. Båda har sin plats i våra kvällar.
Det finns även en spellista som heter godnattvisor och en som heter avslappningsmusik för barn som jag också tycker är bra.
Det finns något tidlöst och djupt lugnande med vaggvisor. De saktar ner tiden, skapar en mjuk övergång från dag till natt. Melodierna är enkla och repetitiva på ett sätt som får både kropp och sinne att slappna av.
När jag sjunger själv blir det personligt och nära. Min röst, även om den inte är perfekt, blir en trygg signal för barnen att allt är som det ska. Det är vår gemensamma stund.
När jag lyssnar tillsammans med dem på en spellista är det också vackert, fast på ett annat sätt. Då kan jag luta mig tillbaka, stryka dem över håret och bara vara närvarande utan att prestera. Musiken bär oss båda.
Oavsett vilket så handlar vaggvisor om att skapa ro. De markerar att nu är det dags att vila, att släppa taget om dagen. Det är en ritual som barnen känner igen och litar på, kväll efter kväll.